Book of the Month | June | Amsalor och draken

So after months of not reading I finally pulled myself together and read a book. The book that I've read is a Swedish book called Amsalor och draken by Mattias Lönnebo and since it is a Swedish book I will write this review in Swedish (otherwise it will just be really weird and confusing). So sorry to you that are not speaking Swedish (or you can start learning Swedish and practice reading on my review ;) ).
 
Amsalor och draken är den första fristående boken i serien Berättelser från Tabor skriven av författaren och tillika prästen Mattias Lönnebo. Romanen är en klassisk fantasyberättelse om syskonen Eva och Gabriel som bor i stadsdelen Vaksala i Uppsala (någonting som jag, uppsalabo som jag är, tyckte var väldigt roligt). Deras mamma ligger inför döden i sjukdom ingen lyckas förstå sig på, hon bara sover och sover och ingenting tycks lyckas väcka henne. En dag när Gabriel besöker Vaksala kyrka träffar han en gammal gumma och efter att gumman lyckas övertala Gabriel och hans syster Eva att det finns ett sätt att rädda deras mamma Sofia förflyttas de med hjälp av en gammal runsten till en parallell värld till kungariket Tabor. Där träffar de en gammal man, Sartek och tillsammans med honom ger de sig ut för att hitta syskonens mamma och ett svärd, Amsalors svärd, som tydligen ska kunna rädda deras mamma Sofia. För att få mer information tar de sig till Tabors huvudstad där de möter kungen och hans dotter prinsessan Iba. Det visar sig dock att allting inte står rätt till i Tabor, deras mamma Sofia har tidigare blivit kidnappad och de får reda på att en mystisk fiende kommer att anfalla staden snart. Syskonen och Sartek förstår att ifall de vill rädda staden måste de hitta deras mamma och Amsalors svärd snabbt.
 
Boken känns vara riktad åt en något yngre publik, någonstans i åldern 12-15 år, men den är absolut läsvärd för en äldre publik. Bland hans inspirationskällor nämner Lönnebo Tolkien, C S Lewis och Bradbury och man kan helt klart se stråk av dessa författare i hans bok. Det är en riktig fantasybok med flygande båtar, drakar, trollkarlar och världsresor, och många av elementen känns (konstigt nog) väldigt fräscha. Boken har en väldigt bra handling, den är spännande med ett bra budskap. Den kändes visserligen ibland lite "hoppig" och om man är van vid författare med ett väldigt rikt språk kan boken kännas lite fattig ibland, men å andra sidan så beror det antagligen på att den inte riktigt är en vuxenbok.
 
Som tidigare nämnt så är det här den första boken i en serie om tre böcker, de andra Kanariefågeln och fladdermusen och Hämnden och svärdet, den första finns redan utgiven och den senare ska komma ut i år. Kommer jag att köpa uppföljarna? Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Boken var bra, och jag tycker att det är väldigt kul med en präst som skriver fantasy med en liten Uppsala-touch, men boken kändes lite för barnslig och enkel för min del. Är du dock i 10-14 års åldern eller känner någon i den ålderskategorien rekommenderar jag verkligen att köpa boken.
 
Love,
Erunyauvë

Currently reading | July

I have been working almost every single day this month and I haven't been able to read as much as I would've wanted. But with that said there has been one book that I've been reading almost the entire month (yes, it's going slow) and I'm still reading, and that is American Gods by Neil Gaiman. I have never, shockingly enough, read anything by Neil Gaiman before but I was recommended this book for a while ago and although I was a bit sceptical in the beginning it has turned out quite well. This book is about a man called Shadow who has been in jail for the last three years or so. When he is about to be released he learns that his wife Laura has died in a car crash. On his way home he meets a man called Wednesday. This man is really weird and different and asks Shadow to work for him. Eventually Shadow accepts the offer and learns that not only can the dead pay you a visit but that all the gods mankind has ever worshiped is alive and walking this Earth.
 
American Gods isn't similar to anything I've previously read and although I've only read 300-ish pages I think it's interesting and new. And since I love mythology it's so fascinating to "meet" all the different kinds of gods. The way Gaiman portaits the gods is also really intersting.
 
Talking about books. Last month's book was The Left Hand of God by Paul Hoffman. At the time I wrote that blog post I had only read 200 pages of the book and thought that it was amazing. I don't do that anymore. The last 300 pages was really boring. The portait of the boys wasn't as vivid as they could've been and I simply think that the reltionships in this book was flat and boring. I mean, The Left Hand of God was an OK book, but I've read better and sadly enough I don't think that I'll purchase the following two books in the series.
 
 
Love,
Erunyauvë
 
 

Vikings

I'm usually the last person to jump on the bandwagon when it comes to TV series, and so I am this time as well. I've heard a great deal about a series called Vikings but I've never really taken time to watch it, despite my big intrest for vikings. However, yesterday I decided to watch it and it's freaking amazing. I've watched an entire season in two days and I still want more.
 
The series is mainly about a man called Ragnar Lodbrok who lives with his wife Lagertha and two children. Ragnar has come over a tool which makes it possible to sail over open sea and to England. The Jarl in this area does not want the people to go west but instead east where they usually go. Ragnar defies this decision and leaves for England with some men.
 
I truly love this series. The actors are all fantastic and although the surroundings aren't Scandinavian at all (which does bother me a bit) it's beautiful. Speaking of being true to reality. I'm sorry but the portait of Uppsala is seriously the worst ever. Uppsala is really flat and the temple in the series was on a huge hillside. The only hills in Uppsala (or Old Uppsala) that are that big are the barrows. In the beginning I was really bugged by the fact that the actors all spoke English with some Scandinavian dialect but now I've become used to it and although it's still weird, it's OK.
 
The things above do bug me but they aren't that disturbing actually. The series is amazing and I recommend it to everyone that has a slightest intrest in history or just want to watch a great series.
 
 
Love,
Erunyauvë
 

Liknande inlägg