So after months of not reading I finally pulled myself together and read a book. The book that I've read is a Swedish book called Amsalor och draken by Mattias Lönnebo and since it is a Swedish book I will write this review in Swedish (otherwise it will just be really weird and confusing). So sorry to you that are not speaking Swedish (or you can start learning Swedish and practice reading on my review ;) ).

 

Amsalor och draken är den första fristående boken i serien Berättelser från Tabor skriven av författaren och tillika prästen Mattias Lönnebo. Romanen är en klassisk fantasyberättelse om syskonen Eva och Gabriel som bor i stadsdelen Vaksala i Uppsala (någonting som jag, uppsalabo som jag är, tyckte var väldigt roligt). Deras mamma ligger inför döden i sjukdom ingen lyckas förstå sig på, hon bara sover och sover och ingenting tycks lyckas väcka henne. En dag när Gabriel besöker Vaksala kyrka träffar han en gammal gumma och efter att gumman lyckas övertala Gabriel och hans syster Eva att det finns ett sätt att rädda deras mamma Sofia förflyttas de med hjälp av en gammal runsten till en parallell värld till kungariket Tabor. Där träffar de en gammal man, Sartek och tillsammans med honom ger de sig ut för att hitta syskonens mamma och ett svärd, Amsalors svärd, som tydligen ska kunna rädda deras mamma Sofia. För att få mer information tar de sig till Tabors huvudstad där de möter kungen och hans dotter prinsessan Iba. Det visar sig dock att allting inte står rätt till i Tabor, deras mamma Sofia har tidigare blivit kidnappad och de får reda på att en mystisk fiende kommer att anfalla staden snart. Syskonen och Sartek förstår att ifall de vill rädda staden måste de hitta deras mamma och Amsalors svärd snabbt.

 

Boken känns vara riktad åt en något yngre publik, någonstans i åldern 12-15 år, men den är absolut läsvärd för en äldre publik. Bland hans inspirationskällor nämner Lönnebo Tolkien, C S Lewis och Bradbury och man kan helt klart se stråk av dessa författare i hans bok. Det är en riktig fantasybok med flygande båtar, drakar, trollkarlar och världsresor, och många av elementen känns (konstigt nog) väldigt fräscha. Boken har en väldigt bra handling, den är spännande med ett bra budskap. Den kändes visserligen ibland lite "hoppig" och om man är van vid författare med ett väldigt rikt språk kan boken kännas lite fattig ibland, men å andra sidan så beror det antagligen på att den inte riktigt är en vuxenbok.

 

Som tidigare nämnt så är det här den första boken i en serie om tre böcker, de andra Kanariefågeln och fladdermusen och Hämnden och svärdet, den första finns redan utgiven och den senare ska komma ut i år. Kommer jag att köpa uppföljarna? Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Boken var bra, och jag tycker att det är väldigt kul med en präst som skriver fantasy med en liten Uppsala-touch, men boken kändes lite för barnslig och enkel för min del. Är du dock i 10-14 års åldern eller känner någon i den ålderskategorien rekommenderar jag verkligen att köpa boken.

 

Love,

Erunyauvë